Den enorma förödelsen i Gaza syns från rymden

Men hur är livet för människorna i ruinerna?

Farah Elhabil var 18 år och hade precis påbörjat sina universitetsstudier när kriget bröt ut. Allt började en dag när hon skulle lämna in sina grammatikläxor.
Detta är hennes flykt:
Gaza City, i början av oktober 2023.
Farah Elhabil bor med sina föräldrar och en bror i ett hus i stadsdelen al-Zaitoun i Gaza City.

Under slutet av sommaren följde familjen traditionen som avslutar alla semestrar. De hyr ett hus precis vid stranden i ett naturreservat där våtmarkerna är kända för sitt fågelliv.
Hon läser mycket, gärna fantasy, science fiction och skräck.
Hösten 2023 ska Farah Elhabil studera sin första termin vid Islamic University of Gaza, på engelska litteraturprogrammet.

Hon kämpar med en grammatikläxa som ska vara den 7 oktober.
På helgerna brukar hon åka på resor med sina kompisar. Till restaurangen White Sea längs strandpromenaden, kvarteret Rimal nere vid hamnen som kallas “Hjärtat av Gazaremsan” med sina hotell och exklusiva restauranger. Och till konditoriet Mazaj som säljer färgglada macarons i en stor, luftkonditionerad galleria.

Snart är dessa platser borta.
Flight 1. Rafah, 12 oktober 2023
Hon avslutar grammatikuppgiften i tid, men lärarna får aldrig se den.
Hamas genomför sina synkroniserade terrorattacker mot Israel den 7 oktober.
Den israeliska militära IDF startar nu sin offensiv och uppmanar alla civila att åka söderut, för att komma i säkerhet. Farah Elhabil åker i bil med sin familj, tre mil längs huvudvägen som förbinder norra och södra Gaza. Det är köer, alla går åt samma håll.

Efter flera timmar når de den östra delen av Rafah där släktingar har ett hus. De flyttar in. Farah Elhabil bor på en madrass på golvet. Huset är fyllt av släktingar som flytt från hela Gazaremsan.
Efter bara några dagar börjar ryktena florera.
Flight 2. Gaza City, 18 oktober
De får höra att alla som kom norrifrån kommer att tvingas stanna i de södra delarna av Gaza – att en sorts ny gräns kommer att bildas. En onsdagsmorgon bestämmer sig familjen för att återvända till den plats som trots allt känns tryggast, Gaza City. De reser samma väg tillbaka, tre mil.
Under resans gång är Farah Elhabil rädd för att dö. Hon håller om hjärtat och blundar.

Hemmakvarteret är övergivet och saknar vatten. De väljer att åka några kvarter bort, till hennes farfars hus. Även här trängs anhöriga som tvingats lämna sina hem.
Men bomberna kommer snart hit. Under en attack träffas farfars hus, och taket och väggarna på övervåningen förstörs. Sofforna i ett av rummen tar eld.
Flyg 3. På väg mot East Rafah, 13 november 2023
Familjemedlemmar flyr nu åt olika håll. Farah Elhabils mormor flyttar in hos sin syster, men drabbas av en hjärtattack. Det är ljudet av en bomb som faller i närheten som orsakar hjärtinfarkten, tror Farah. Mormodern överlever inte.

Farah Elhabil och resten av hennes familj tar bilen söderut igen. Vid en stor rondell i utkanten av staden har en checkpoint satts upp, med grindar bevakade av israeliska soldater.
Den som vill passera beordras att hålla ögonen på marken. En del kallas in genom portarna.
Där, på andra sidan porten, ligger en kropp på marken, täckt av tyg.
I ögonvrån ser hon hus rasa. Andra hus lutar. Det känns som att vara med i en skräckfilm. Det här är den värsta dagen i hennes liv.

Efter att ha passerat rondellen tar sig familjen till Rafah, tillbaka till släktingarnas hus.
Farah Elhabil blir kvar här i fem månader. Hon saknar sitt eget rum hemma i huset i Gaza City med skrivbordet, böckerna och sängen.
Hon sover med ryggsäcken bredvid sig, ifall hon skulle behöva fly igen.
Plötsligt tappas flygblad. Staden måste evakueras.
Flight 4. West Rafah, 7 maj 2024
Nu vet inte familjen längre vart de ska ta vägen. De lämnar huset planlöst. I en rondell i Zoroub väster om Rafah sätter de sig. Familjen bestämmer sig för att sova här, mitt i rondellen, så gott de kan. Ljudet av bomberna är konstant. Människor flyr åt olika håll. Väster en dag, öster andra.
Området blir mer och mer öde, men de finns kvar. Det blir allt svårare att få tag i vatten och mat. Efter nio dagar närmar sig bomberna och de israeliska stridsfordonen igen. De tar sina ryggsäckar och vandrar norrut. Där ser Farah Elhabil något hon aldrig kommer att glömma: När de passerar Khan Yunis har hela stadsdelar reducerats till grus, sten och aska.

Flyg 5. Deir al-Balah, 16 maj
Denna plats är tänkt att vara den enda säkra platsen i hela Gaza, enligt Farah. Staden är relativt skonad, här har bara hälften av alla byggnader skadats eller förstörts.

Det är nästan omöjligt, men de får ett hus att hyra. Där bor de, nio personer i ett rum. Även här kan ljudet av kriget höras.
Bristen på mat gör människor svaga. Många blir desperata, tigger och stjäl. En del liknar skelett, tycker hon. Bekantskaper hon träffar känns inte längre igen. Deras ansikten är nedsjunkna och fyllda med rynkor.
Många leveranser av mat stoppas från att komma in och delas ut. Nu konstaterar FN att “fullskalig svält” råder i norra Gaza.
juni
I Farah Elhabils hemstad, Gaza City, bedöms tre av fyra hus – 74 procent – ​​vara förstörda. Ändå längtar hon tillbaka.
Vissa dagar finns det varor på marknaden, men ibland går det knappt att köpa något, och det som säljs är väldigt dyrt.
Nyligen presenterade FN:s säkerhetsråd en resolution om vapenvila. Samtidigt kommer det rapporter om fler militära attacker.

Ändå vågar Farah Elhabil hoppas.
– Vi ska städa gatorna och göra allt vi kan för att bygga upp vår stad. Det kommer att bli svårt. Men vi ber till Gud att vi ska kunna återvända till våra hem, säger hon.

Läs mer: Den svenska sjuksköterskan: “Föräldralösa barn klättrar i berg av sopor”