Jag tillhör numera gruppen seniora insändare, som bara skriver vid speciella tillfällen eller när vanliga DN-medarbetare vill ha lite ledigt. Jag ska inte säga hur gammal jag är, men när någon uttryckligen frågar, dock aldrig på Systembolaget nuförtiden, brukar jag säga att jag är lite yngre än Joe Biden men lite äldre än Donald Trump.
Båda är fortfarande betydande figurer i vad många anser vara världens mäktigaste land, ett land som bryr sig mer om kulor och krut än blommor och bin. Av allt att döma kommer Biden eller Trump att bli USA:s president nästa år.
Vem vi svenskar vill ha som USA:s ledare är ganska självklart, men amerikaner har en vana att tänka på andra sätt, även om många av dem är ättlingar till utvandrade svenskar.
I Sverige skulle en 80-åring aldrig bli statsminister. Ulf Kristersson är äldst i regeringen med 60 år. Vår kung och statschef närmar sig visserligen 80, men han är inte vald av folket och kan inte röstas bort. Som senior är man glad för varje dag han är vid gott mod och fortfarande sitter.
Det finns fördomsfulla människor som tycker att man inte ska skriva serier efter 65 års ålder, och helst inte skriva något alls. Du kanske inte behöver sitta tyst i stadsparken och mata duvor, utan hålla dig i bakgrunden när yngre människor säger till och breder ut sig.
Jag vill påpeka att Kerstin Ekman fyllde 88 just när hennes mycket uppmärksammade roman “Löpa varg” kom ut 2021. Och Astrid Lindgren, en annan av våra mest hyllade författare, skulle ha fyllt 74 år när “Ronja rövardotter” kom ut 1981 .
Detta borde få yngre blivande författare att tänka två gånger och vänta några år innan de kontaktar ett bokförlag och begär förskott på en kommande roman som precis har startat.
Det finns uttryck som “klokare med åldern” och “gammal är äldst” som jag tycker borde användas oftare i samhällsdebatten.
Läs fler serier av Karlsson, till exempel om den kommande automatiseringen av litteraturvärlden.
