Det finns också samtida, som Kerstin Ekman och Anna-Karin Palm.
Numera finns den sortens berättande oftast inom lätt underhållning, med glada nickar till Charles Dickens enkla lösningar. Alla hans huvudkaraktärer stötte slumpmässigt på rätt personer vid rätt tidpunkter, och så är det i dagens underhållande relationsromaner. Själv skrattar jag av förtjusning när obekväma personer i böckerna plötsligt råkar ut för olyckor, sjukdomar eller emigrerar hastigt: så bekvämt för författarna!
Fast det är det nog inte, inser jag efter ett tag, skribenterna har nog andra problem när de har städat upp någon jobbig typ. Alla människor har sina funktioner, i litteraturen och i verkligheten.
Det handlar i princip alltid om relationer i de stora berättelserna, då som nu. Fast många syr in en liten spänningstomt på sidan som en extra motor. Ibland är det romantiskt, ibland mer detektiv som när Kate Morton skriver om en familjs oförklarade död på en picknickfilt i södra Australien. Alice Elliott Dark använder sig av en naturvårdsfråga, Pip Williams från första världskriget, medan Karin Alfredsson visar hur äldre svensk lagstiftning kan vara ett stort hot. Charlotte Brontë hade sin galna kvinna på vinden, Selma Lagerlöf hade till och med djävulen med sig.
Men det viktigaste är det helt vanliga och universella: närheten mellan människor, som Katarina Widholm förvandlar till ett hjärtevärmande drama i sin serie om Betty. Sällan blir det så spännande som när det handlar om väldigt vanliga människor.
5 x relationsromaner.
Katarina Widholm
“Käraste vänner”
Historiska medier, 408 sid
Det är inte ofta som historiska berättelser om vardagslivet från femtiotalet blir så spännande att de nästan är omöjliga att lägga ifrån sig, men här kommer jag på mig själv att till och med skära av umgänget för att komma tillbaka till boken så snabbt som möjligt. Ändå handlar det om vardagsproblem, sådana som inte borde vara så fängslande. Det finns barnpassning, matlagning, äktenskapsproblem, ekonomin i en liten bokhandel och en vänskap som håller på att falla isär.
Katarina Widholm har kommit till tredje delen i sin succéserie om Betty, som i “Count Heartbeats” (2021) kom till Stockholm som fjortonåring och blev piga i en välbärgad läkarfamilj på Östermalm . I “Varma händer” (2022) var det krigstid och Betty levde i ett kaotiskt äktenskap, men nu verkar allt ha blivit mer stabilt. Hon bor med man och två barn i samma byggnad som bokhandeln och jobbar nästan dygnet runt för att allt ska fungera. Maken är som makarna var vid den här tiden, välvilligt inställd till familjen men helt ointresserad av vardagens slit.
Det finns också den stora oron: dotterns biologiska pappa, Martin Fischer, har dykt upp igen, med viktiga kontakter i operavärlden som kan bli dotterns framtid. Är det värt att äventyra äktenskaplig lycka för att ge dottern fler möjligheter?
Katarina Widholm berättar om Betty, som är familjeöverhuvud i praktiken, men i en tid då kvinnor förväntades ta hand om arbetet utan att få bestämma över det. Maken sätter ner foten när han känner för det, och ändrar förutsättningarna som han vill både i familjen och i bokhandelns verksamhet.
Vad har Betty som är hennes eget? Katarina Widholm får det att lysa när Betty tar körkort och egen bil, precis som min egen mamma älskade att ha sin egen bil. Det är bara en detalj i berättelsen, men säger mycket om kvinnors roll – och om bilen som symbol.
Alice Elliot Dark
“Vänskapens udde”
Trans. Andreas Vesterlund, Brombergs, 590 sid
Agnes Lee, som bor i Philadelphia på USA:s östkust, är en författare, välkänd för sina barnböcker om flickan Nan. Ingen vet att det är hon som också har skrivit den vassa serien vuxenromaner om kvinnorna på Franklin Square, för vilka hon har gett ut under pseudonym. Nu är hon åttio år gammal, och en ung kvinna från barnboksförlaget i New York jagar henne för en självbiografi.
“Vänskapens udde” är en vindlande lång, vacker amerikansk roman som berättar om åldrande och ägande, vänskap och familjerelationer. Agnes och hennes vän Polly tillhör familjen som äger Vänskapens udde i Maine, ett område som en del av familjen vill sälja för exploatering. Är Agnes och Polly för gamla för att förstå sitt eget bästa? Eller är det tvärtom de yngre som är aningslöst giriga och beredda att förstöra värderingar de inte förstår?
Kate Morton
“Hemkomsten”
Trans. Åsa Brolin, Forum, 557 sid
Det handlar förstås om familjehemligheter. En ung kvinna från Australien har flyttat till London och byggt upp ett liv där, men när hennes mormor Nora blir allvarligt sjuk återvänder Jess genast till sitt barndomshem i Sydney. Hon har växt upp hos sin mormor, när hennes egen mamma flyttade norrut och övergav henne. Måste hon ens kontakta mamman när Nora verkar vara döende?
Runt Noras sjuksäng konstruerar Kate Morton en skicklig, komplex handling som delvis utspelar sig 1959, när en kvinna och hennes tre barn hittas döda i södra Australien. De har varit på picknick, men varför dog de? Är det en olycka av något slag, har kvinnan begått ett så kallat utökat självmord eller har någon avsiktligt förgiftat familjen?
Det blir en berättelse om moderskap och förtvivlan, om möjligheter och konsekvenser.
Karin Alfredsson
“Valentine och Ketty”
Brombergs, 269 sid
Två syskon flyttar till den lilla byn Granträskåsen i Västerbotten: den engagerade pingstvännen Valentin som har stora planer, och Ketty som tyst följer med. Byborna är lätt förbryllade över deras ankomst och snart blir det lite svårt med Valentin som gärna pratar om Jesus medan han jobbar i butiken. Även byns pingstförsamling blir tveksam, han tar ovanligt stor plats. Är han en frisk fläkt eller ett problem?
Samtidigt kämpar läraren Vajlett med sin längtan efter Rut, som är postfrun i byn. De har haft en kärleksrelation, men det här är femtiotalet och homosexualitet är förbjudet. Om de avslöjas kan Vajlett bli av med jobbet.
Det är den tredje boken om Vajlett och Rut och Karin Alfredsson utökar berättelsen mer och mer till att omfatta dåtidens samhälle. Hon är också en av ytterst få som lyfter fram och nyanserar frikyrkans viktiga roll.
Pip Williams
“The Oxford Bookbinder”
Trans. Annika Sundberg, Historiska medier, 446 sid
Systrarna Peggy och Maude smider böcker i Oxfords universitetspress, ett enkelt jobb som tilläts kvinnor 1914. De viker de stora tryckta arken, försiktigt och effektivt.
Men det är 1914, och första världskriget bryter ut. Männen försvinner in i kriget, en efter en, och kvinnorna får behålla samhällets funktioner. Kvinnornas utveckling under kriget har beskrivits många gånger, men Pip Williams berättar också om den kvävande instängdhet som fanns, och hur krigets kaos gjorde klasskillnaderna både mer synliga och ändå omöjliga att överbrygga. Peggy längtar efter utbildning, medan hennes överklasskompis Gwen ser det som självklart och lite tråkigt. I Oxford vårdas de sårade från kriget med hjälp av frivilliga, men vem ska ta hand om Peggys tvillingsyster som inte kan klara sig själv ens för några timmar?
Läs mer om Lotta Olsson och mer om böcker
