– Föräldralösa barn klättrar upp i berg av skräp på jakt efter något att äta. Andra ber om vatten eller plankor för att bygga någon form av skydd. Det luktar sopor, urin, avföring och bränt nästan överallt. Runt om på sjukhusen luktar det lik, säger hon.
Fia Iveslätt arbetar för organisationen Läkare utan gränser och är en av få svenskar som reste in i Gaza under kriget. Innan hon nyligen lämnade området var hon där i drygt fem veckor och arbetade i flera städer, som Rafah och Deir al-Balah.
Hon tittade noga behåll det som satellitbilderna visar: byggnader och vägar rasade i högar. När Fia Iveslätt gick in i Khan Yunis såg hon bara konturerna av staden.
– Det var en extrem förödelse. Förstörda byggnader. Rasmassorna. Bara högar av sten och grus.
Fia Iveslätt beskriver hur människor på flykt försöker hitta säkra platser. Hur många slår läger nära organisationens kliniker i hopp om att slippa bombattacker och få tillgång till vatten och mat.
“Att använda svält som en metod för krigföring” är bland anklagelserna mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och försvarsminister Yoav Gallant, av chefsåklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen, ICC.
Risken för svält är påtaglig, beskriver Fia Iveslätt. Även sjukvårdspersonalen som hon arbetat med på plats har upplevt konsekvenserna av svår matbrist.
– Min palestinska kollega överlevde genom att äta gräs i 23 dagar. Men det tog flera veckor innan han kunde berätta sin historia, säger Fia Iveslätt.
Foto: Privat
Suze van Meegen är chef för det norska flyktingrådet NRC:s insats i Gaza, där hon arbetade i sex veckor fram till april.
– Då attackerades det som skulle vara den sista säkra platsen i Gaza, Deir al-Balah. Vi var tvungna att lämna. Det gjorde ont i mig, eftersom mina kollegor från Palestina stannade kvar.
Suze van Meegen beskriver också områden som har jämnats helt med marken, bland annat i staden Khan Yunis.
– Jag filmade där från bilen vi satt i. Det var kilometer efter kilometer med bara grushögar. Det fanns inte längre några tecken på mänskligt liv. Som om ingenting någonsin fanns där.
10 juni antogs FN:s säkerhetsråd en resolution om vapenvila. Suze van Meegen välkomnar allt som tyder på ett brett stöd för ett slut på våldet. Men hon är oroad över att humanitärt bistånd ingår i resolutionen.
– Det är något som behövs akut, nu. Ökat humanitärt bistånd bör inte kopplas till ett avtal om vapenvila. Det är ett måste och en skyldighet, enligt internationell humanitär rätt.
Suze van Meegen säger att det sedan början av maj har blivit ännu svårare att få in mat och medicin i Gaza.
– Det har gått nästan sex veckor sedan det blev totalt stopp för mediciner och kosttillskott som är livräddande för tusentals människor i Gaza. Dessutom är det allt svårare att hitta rent vatten. Detta förvärrar totalt sett situationen och leder till utbredd svält och risker att leda till döden.
Läs mer: Förödelsen i Gaza sett från rymden – här är 19-åriga Farahs flykt
