S använder sin förändring till PR-kampanj.

Det vore fel att säga att Socialdemokraterna ändrar politik i smyg. Tvärtom gör partiledningen maximal reklam för vad den kallar “uppdaterad samhällsanalys”. Så även under den politiska veckan i Visby. Det har mullrats i över ett år och ändå kommer besluten att fattas först nästa sommar.
PR-strategin påminner inte lite om när Fredrik Reinfeldt en gång i världen bytte Moderaterna. En lagom dos självkritik för att ge intrycket att förändringen är verklig. Förväntningar som sakta byggs upp. För att sedan avsluta virvelvinden med ett gäng konfliktskapande reformförslag.
För S handlar det om överlevnad. Det höga väljarstöd Magdalena Andersson hade efter valet kommer oundvikligen att urholkas under mandatperioden. Missnöje med den sittande regeringen är en flyktig vara. Och det går inte att komma tillbaka med samma politik som satte partiet i opposition i förra valet.

Ändå är det så nog Tidöpartiernas spindoktorer som kastade de mest lustfyllda blickarna på den nya S-politiken. Varje ny S-idé granskas ivrigt i jakt på innehåll som kan vändas mot Magdalena Andersson. Äntligen har regeringen något att falla tillbaka på!
Jimmie Åkesson har redan bestämt hur han ska beskriva förslagen. Enligt SD-ledaren handlar det om “tvångsförflyttning av skolelever”. I sitt Almedalstal kallade Åkesson S-politiken för en “tvångsintegration av oss svenskar i dess mest obehagliga skepnad!”

Magdalena Andersson hade en föraning i förra valrörelsen när högerrepresentanter hävdade att Socialdemokraterna ville bussa elever för att blanda skolbarn från olika sociala bakgrunder. Det sades vara konsekvensen av den socialdemokratiska skolpolitiken.
Och det finns inslag av tvång i de förslag som har tagits upp från S-sida. Men den riktar sig snarare till mindre bemedlade än till medelklassen. S-profilen Lawen Redar vill till exempel förbjuda personer med låga inkomster att flytta till områden där många redan har svag ekonomi. Hon vill göra förskolan obligatorisk från 3 års ålder, något som framför allt skulle drabba familjer som inte kommit in i det svenska samhället. Och alla förskollärare ska krävas på bra svenska.
Det finns en omisskännlig doft av “den starka staten” i rapportförslagen. Socialdemokraterna längtar tillbaka till det starka samhälle som förknippas med partiets 1900-tal.
Det tog förvånansvärt lång tid för S att se den politiska öppning som de senaste årens politiska vändning skapat. Alla partier lovsjunger nu statliga ingripanden. Den gemenskapsandan borde passa socialdemokraterna som handen i handsken, men det ideologiska självförtroendet har saknats.

Partiet har hittat gick på ideologisk reträtt mer eller mindre oavbrutet under ett par decennier. Motståndarna har ägt agendan. Skattesänkningar och avregleringar har införlivats i S-politiken. Ibland för att S helt enkelt saknat majoritet i riksdagen, men lika ofta för att man själv har svepts med av tidens ström.
Det är osäkert hur omfattande den socialdemokratiska kursändringen blir när alla förslag har filtrerats genom den strategiska försiktighetens kvarnar. Det kan sluta med att elefanten föder några möss.
Detta gäller särskilt inom området för ekonomisk politik. Socialdemokraterna har ännu inte kommit på hur man ska få till en jämnare fördelningspolitik utan skatteförslag som politiska motståndare kan använda för att skrämma bort väljarna. De har fortfarande inte kommit på hur staten kan satsa mer på järnväg och elnät utan att låna mer pengar.

Direkt efter semestern en av S:s arbetsgrupper förväntas föreslå arbetstidsförkortning. Då får Tidö-partierna ett nytt köttben att sätta tänderna i.
Läs mer av Tomas Ramberg:
Kristersson behöver Åkesson mer än han behöver Pehrson