Walter Frankenstein fyller 100 år

Walter Frankenstein var nio år när han slutade tro på Gud. En tysk officer sköt mot fönstret där han och hans bröder stod och såg judiska butiker vandaliseras. Ingen av pojkarna kom till skada, men Walter bad till Gud att låta mannen falla död till marken.
– Men det gjorde han inte, säger Walter.
Gud fick dock en extra chans senare i Walters liv. Året var 1943 och han bad att Gud skulle låta honom hitta sin mamma i tumultet när tusentals tvångsarbetande kvinnor i Berlin deporterades till Auschwitz. Men Gud drog dövörat till och då fanns det inga fler chanser.
– Hon gasades ihjäl.

Walter själv överlevde, hans fru Leonie och deras två unga söner förintelsen genom att hålla sig gömda. I tjugofem månader levde de i ständig rädsla för att bli upptäckta. Leonie var den stora kärleken. Första gången Walter såg henne visste han att det var hon eller ingen. Leonie lät begrava Walter för 15 år sedan, och nu i somras en av hennes söner.
– Vad ska jag säga? Det är orättvist. En far ska inte överleva sin son.
Innan familjen gick under jorden gjorde Walter också tvångsarbete åt nazisterna. Han var murare och fick vid ett tillfälle ett uppdrag av Adolf Eichmann, känd som nazistledaren som organiserade Förintelsen. Det var en vägg på Eichmanns kontor som behövde repareras. En arg Eichmann anklagade sedan Walter för att ha spillt gips på mattan.
– “I morgon är det du som ska skickas till Auschwitz, jude”, sa Eichmann. Men jag skickades inte dit. Varför inte? Det fanns inga fläckar på mattan.

Livet i Tyskland var hårt även efter kriget och familjen bestämde sig för att emigrera till det som skulle bli Israel. Israel hann knappt bli utropad till en självständig stat innan landet hamnade i krig med sina grannar. Walter sändes till fronten, där han sårades i strid.
Även i det unga Israel var livet tufft. Walter arbetade med att gräva bevattningskanaler under den gassande solen. I nio år levde familjen ett väldigt enkelt liv, utan el eller rinnande vatten.
– Det var ett fantastiskt år på många sätt. Ingen radio, ingen TV, inga lampor. Men jag hade aldrig fyllt 100 om vi hade stannat i Israel. Jag hjälpte till att bygga Israel och jag kämpade för Israel. Men dagens Israel är främmande för mig. Netanyahu måste gå.

Med hjälp av en vän tog med familjen till Sverige och Stockholm, där Walters första jobb var att lägga kakel på Slussens tunnelbanestation. Senare hjälpte han till med att bygga stadens södra förorter. Men efter ett par år gjorde han ont i ryggen och han fick sätta sig i skolbänken.
– Jag tog min studentexamen och pluggade vidare till ingenjör. Sverige är ett fantastiskt land och det har gett mig allt jag kan önska mig.
Walter har under flera decennier rest runt i skolor och berättat om sina upplevelser från Förintelsen. De senaste åren har dock hälsan tvingat honom att gå i pension. Walter tillhör den ständigt krympande grupp som kan vittna om Förintelsen och vägen dit.
– I Sverige känner jag ingen annan i min ålder längre. Jag har kontakt med en kvinna i Berlin som är 103 år. Men hon har blivit lite gaggig på sistone.

Hemma hos Walter hänger en fotbollströja med hans namn på baksidan. Det är Hertha Berlins blåvita matchställ. Hertha, med Olympiastadion som hemmaarena, är laget i hans hjärta och har varit det sedan barnsben. Som lagets äldsta levande fan är han sedan en tid tillbaka hedersmedlem i klubben med särskilda förmåner.
– På en av stadions restauranger har jag ett bord som alltid är reserverat för mig. Där kan jag beställa in vad jag vill utan att behöva betala. Tyvärr lämnade de högsta ligan förra året.

Fotografering är en ett annat livslångt intresse, både att samla foton men också att fotografera. Innan Walter gick under jorden begravde han fotografier av släktingar. Han lade dem i en plåtlåda, lindade presenning runt den, grävde ner bunten och markerade platsen. Efter Berlins befrielse grävde han upp dem. Idag finns originalet på Judiska museet i Berlin.
– Men jag har kopior, säger Walter och går efter ett fotoalbum.

Det finns bilder på gamla släktingar som för länge sedan lämnat jordelivet. På väggarna i lägenheten finns dock bilder på Walters barn, barnbarn och barnbarnsbarn. När födelsedagen firas kommer många av dem att samlas för att uppvakta honom.

Här hittar du andra personer som DN gratulerat.