Men vi kanske förbereder oss på fel sätt? Veronica Strandh, docent i statsvetenskap vid Umeå universitet, menar i alla fall att vi borde lägga mer vikt vid umgänget med våra grannar:
– Vid större katastrofer har man sett att det är de som är ensamma som riskerar att bli evakuerade alldeles för sent eller inte alls, säger hon.
Faktiskt ska vi se granngemenskap och sociala kontakter som ett sätt att förbereda sig för kris, oavsett vilken typ av kris det är. Myndigheten för socialt skydd och beredskap, MSBuppmanar alla att lära känna sina grannar, men diskussionen är mer avancerad i andra länder, säger Veronica Strandh.
– Jag har sagt i ganska många år att det är förvånande att vi i Sverige inte pratar så mycket om grannsamfälligheten och grannarna som en samlad aktör i krisberedskapen. Det är väldigt vanligt i till exempel USA och i Australien.
Anledningen är förmodligen högt förtroende för myndigheter, säger Veronica Strandh:
– Vi sticker ut när det gäller förtroende. Det finns en tro på att de formella resurserna kommer att räcka, även om grannarna har märkt det när de inser att de offentliga resurserna inte räcker till.
Foto: Umeå universitet
Grannar som hjälper till varandra i kristider är förstås vanligt i Sverige. Men det saknas struktur kring samarbeten, enligt Veronica Strandh, och dessutom är det väldigt stor skillnad mellan landsbygd och storstad. Lite förenklat kan man säga att folk på landsbygden har bättre koll på varandra. Vem har traktor och vem jobbar inom vården? Vid kriser kommer kunskapen väl till pass. Många på landsbygden har också tvingats öva för mindre kriser – vilket i sin tur lett till bättre beredskap.
– På landsbygden ser man att grannar ofta måste kompensera lite för att statens närvaro ofta är otillräcklig. Därför finns det fler satsningar på landsbygden. Ett exempel kan vara att det finns en reservströmkälla i den lokala mataffären. Då vet alla vart de ska vända sig för att bli varm och kunna ladda om vid en besvärlig höststorm.
– Den här kulturen har funnits länge på landsbygden, men jag tror att vi håller på att formalisera den kunskapen.
Veronica Strandh har i sin forskning bland annat intervjuat personer i Sjuhäradsområdet, Jämtland och Härjedalen som bildat studiecirklar och använder hembygdsgårdar och livsmedelsbutiker som samlingspunkter vid en eventuell kris. Där har den struktur som Veronica Strandh efterlyser skapats.
– Den stora frågan är: vad är tillämpligt i storstadssammanhang? frågar hon sig själv.
Gemenskap med grannar handlar inte bara om vad du kan gynna dig själv. Det är också ett sätt att ta reda på vilka behov som finns i din närhet.
– Om man hejar på sina grannar och byter några ord kan man också få en känsla av att: okej, den familjen kanske har en familjemedlem som sitter i rullstol. Den personen kanske inte är ute så ofta och kan behöva hjälp om vi behöver evakuera, säger Veronica Strandh.
Är du skruvad om du är introvert?
– Jag kanske inte skulle ta det så långt. Det finns två sidor av det myntet också. Internationell forskning visar att de som är mest utsatta är de som är isolerade. Det finns verkligen inte ensam är stark.
– Samtidigt finns det några anekdotiska bevis: säg att det rasar en skogsstorm. Efter tre dagar kommer räddningstjänsten till ett öde hus, där en gammal dam öppnar dörren och bjuder dem på kaffe. Hon har klarat sig utmärkt, eftersom hon alltid är spänstig. Den här typen av berättelser finns också, så du drivs inte automatiskt.
Kriget i Ukraina är sannolikt en bidragande orsak till att förberedelserna inför en kris har ökat. Så hur är det med pandemin – har den också gjort oss bättre förberedda?
– Det kan man nog säga. Det finns hur många exempel som helst på grannar som handlat mot varandra. Sedan blev det ännu mer formaliserat via frivilliggrupper.
När de stora skogsbränderna rasade i Västmanland 2014 var det en överraskning för många att det krävdes frivilliga resurser, säger Veronica Strandh.
– Nu tio år senare har det hänt mycket, åtminstone på planerings- och policynivå. Men jag tror fortfarande att frågan om hur kvarstår. Vi vet att det behövs och att människor vill hjälpa till på olika sätt. Men vi måste fundera på hur vi ska planera för de här krafterna på ett systematiskt sätt, säger hon.
Hur man använder grannar mot kris
Säg hej! Första steget är att lära känna grannarna. Genom att prata lite kan man få en känsla för vem som har vilka resurser i trapphuset.
Kolla vem som kan behöva stöd. Kanske finns det någon som skulle behöva extra hjälp om något händer? Håll koll på grannarna så ingen blir kvar.
Prata med varandra och starta en studiecirkel. Finns det fler grannar som är intresserade av att hamstra matvaror tillsammans? Kanske finns det ett rum där man kan samla saker. MSB tipsar om att starta en studiecirkel tillsammans.
Fundera på vilka svagheter som finns. Det finns förmodligen mindre kriser som hotar att drabba dig och grannarna, vilket är mer sannolikt än att ett krig bryter ut. Vad händer om det blir en översvämning? Klarar du ett strömavbrott?
Engagera dig själv. Du kan förbereda dig även om grannarna inte känner för det. Det finns många organisationer du kan gå med i – som Röda Korset eller Lotteriet.
Fler förbereder sig hemma
I den senaste undersökningen som kom 2023 svarade 60 procent att de förberedde sig på olika sätt hemma. Det kan vara med lager av mat, en första hjälpen-låda, en vattenreserv eller genom att ha gjort en nödplan. I liknande undersökningar 2021 och 2022 var siffrorna 26 respektive 42 procent.
I samma undersökning svarade 48 procent att de är beredda att be sina grannar om hjälp i en kris. År 2022 var siffran 43 procent.
Läs mer: Martin är en ekonomisk prepper: “Jag har förberett mig i fem år”
Läs mer: Experter: Hur du försörjer dig själv i sju dagar
