Spelet bakom fångutväxlingen med Iran

Fredagskvällen den 14 juni sattes planerna igång.
Vid ett extra regeringsmöte i Rosenbad fattade delar av regeringen ett historiskt beslut. Med i lokalen fanns även statsministern plus fyra ministrar: Tobias Billström (M), Gunnar Strömmer (M), Johan Pehrson (L) och Pål Jonson (M).
“Regeringen säger gå”, skrev poliskontakten i ett sms till säkerhetschefen på Kriminalvården vid 18.50-tiden. Två timmar senare lämnade polisen Stockholm och körde de tolv milen västerut mot högriskanstalten Hällby.
Klockan 22.09 kom nästa besked: “Vi har nu den intagne hos oss”, skriver polisen i ett nytt sms.

De första stegen i Sveriges första officiella fångutbyte hade tagits. Hamid Noury, en livstidsdömd mördare och folkrättsbrottsling, skulle föras utomlands och bytas ut mot svenskarna Saeed Azizi och Johan Floderus, som satt fängslade i Iran.
– Det var förstås ödesbestämt, säger utrikesminister Tobias Billström om beslutet samma kväll.
– Men vi var av den fasta övertygelsen att det här var vägen framåt.

På kriminalvården hölls hemligheten om Hamid Noury ​​i en krets av tre personer.
Torsdagen den 13 juni var generaldirektören på ett möte på regeringskansliet, som leddes av justitieministerns statssekreterare. Han fick veta det tilltänkta beslutet som innebar att Noury ​​skulle tas ut ur sin cell och överlämnas till polisen.
Regeringen bedömde att situationen var akut. Johan Floderus riskerade att dömas till döden. Det krävdes omedelbara åtgärder.
Enligt kriminalvårdens säkerhetschef Kenneth Holm gick överlämnandet av Noury ​​smidigt.
– Klienten fördes till polismyndighetens fordon som väntade utanför anstalten, säger Kenneth Holm.
Den sista anteckningen om Nourys tid i fängelse hade handlat om att själv betala tandvården. Nu kördes han därifrån.
Klockan 02.31 natten till lördagen lyfte ett chartrat privatplan från Arlanda. Destination: Omans huvudstad, Muscat.

Diskussioner på diplomatisk nivå hade pågått länge – men skarpa förhandlingar om fångväxling startade, enligt DN:s uppgifter, efter att Högsta domstolen i mars 2024 nekat Hamid Noury ​​prövningstillstånd.
En mycket liten krets kände till förhandlingarna, där landet Oman var inblandat som medlare. I efterhand har statsministern också tackat “anställda inom den svenska säkerhetstjänsten”. Varken Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must) eller Säpo har velat svara på DN:s frågor.
På regeringskansliet var det först de sista dagarna före fångväxlingen som man på allvar trodde att det skulle ske. Enligt DN:s uppgifter hade Iran också tidigare under året indikerat att de var redo för genomförande, för att sedan backa.
Tobias Billström vill inte kommentera uppgifterna, men säger att det aldrig rådde någon tvekan om vad Iran – ett land som länge ägnat sig åt gisslandiplomati – ville få ut.
– Iran har gjort det väldigt tydligt för oss exakt vad det avsåg.
Samtidigt var det enligt Billström Sverige som tidigare i år var pådrivande för att starta konkreta förhandlingar och koppla ihop säkerhetstjänsterna.
– Då var det vi som tog initiativet.

Enligt den svenska regeringen fanns det ingen möjlighet att ta med den dödsdömde svensk-iranska forskaren Ahmadreza Djalali i utbytet. Billström vill inte “av säkerhetsskäl” uppge när det under förhandlingarna stod klart.
– Regeringen och säkerhetstjänsten gjorde allt för att Djalali skulle komma hem tillsammans med Floderus och Azizi, säger Tobias Billström.
I dag hungerstrejkar Djalali i Evin-fängelset. Han känner sig övergiven av den svenska regeringen. Även Johan Floderus hungerstrejkade i fängelset för att få möjlighet att ringa hem, har han sagt i en intervju med TV4.

Flygplanet som lyfte från Arlanda under natten landade på Muscat International Airport klockan 10.59 svensk tid den 15 juni.
En minut senare inleddes ytterligare ett extraordinärt regeringsmöte på Rosenbad. Samma delar av regeringen som kvällen innan var på plats. En enda punkt stod på dagordningen: benådning av Hamid Noury.
– Hamid Noury ​​har dömts för fruktansvärda brott. Genom domen har många brottsoffer fått upprättelse. Under normala omständigheter hade det varit en självklarhet att Hamid Noury ​​skulle avtjäna hela sitt fängelsestraff, säger Tobias Billström.
Det är ett oåterkalleligt beslut att släppa en person av nåd. Därför inväntade regeringen besked från Oman. Först bekräftelse på att det verkligen var Floderus och Azizi som byttes ut, sedan att utbytet var genomfört.
Klockan 11.55 kom signalen till Stockholm, något Eko tidigare rapporterat. En minut senare hade regeringen beslutat att benåda Hamid Noury.
Det tog ytterligare en och en halv timme innan det svenska flygplanet åter var i luften. Enligt DN:s uppgifter var anledningen bland annat att Azizi och Floderus genomgick läkarkontroller innan flygningen till Sverige kunde påbörjas.

Omanska medier var först med att rapportera om fångväxlingen. Innan Sveriges regering bekräftade uppgifterna informerade statsminister Ulf Kristersson de anhöriga. Flera partiledare och EU-ledare fick också direkt information, medan Ahmadreza Djalalis fru uppgav att hon inte fått något personligt meddelande.
– Jag är i himlen och känner mig verkligen känslomässigt som om jag är i sjunde himlen, jag har väntat på det här i nästan 800 dagar, sa Floderus till Ulf Kristersson, i ett telefonsamtal från flygplanet.

När Saeed Azizi och Johan Floderus landade på Arlanda bar de kostymer som svenska tjänstemän tagit med till Muskat. Regeringskansliet hade beställt Swedavias VIP-tjänst och kopplat ut egna bilder. Svenskarnas respektive familjer, statsministern, utrikesministern och UD-tjänstemän var på plats.
Uppslutningen på Arlanda var fortfarande liten jämfört med Hamid Nourys välkomnande i Teheran, samma kväll. Han fick gå på röda mattan, med en krans av blommor runt halsen, i sällskap med regeringsrepresentanter.
Inför media gjorde Noury ​​ett uttalande. Han vände sig till Folkets Mujahideen-gruppen – gruppen som de flesta offren i mordfallet mot honom tillhörde – och kallade dem “tiggare i andra länder”, medan han själv nu var tillbaka i Teheran. Det framgår av UDs egen rapport.
Hyllningarna fortsatte under de följande dagarna, när Noury ​​fick ett hembesök av Irans vicepresident, Mohammad Mokhber.

Rouzbeh Parsi, programdirektör vid Utrikespolitiska institutets program för Mellanöstern och Nordafrika, menar att Hamid Noury ​​har fått ett symbolvärde som inte nödvändigtvis motsvarar hans betydelse som person.
– Han har gjorts till en symbol både för dem som vill ha upprättelse för det som hände 1988, och för den iranska staten som vägrar se det som hände då som ett brott, säger Rouzbeh Parsi.
Svenskarna Johan Floderus och Saeed Azizi nämns i princip inte alls, varken i iranska medier eller i uttalanden från regeringen.
– Man vill inte alls känna att det skett ett utbyte eller att deras frigivning har något samband med att Noury ​​nu är fri, säger Rouzbeh Parsi.