Johan Floderus om vändpunkten i fängelset i Iran

<

div data-link-category=”article”>
Kackerlacka spray i korridorerna, och rengöringsmedel. Matlagning ibland. Så här luktar Evin-fängelset. En typ av skräck som sitter i väggarna, som man känner lukten av.
– Vi är många som bor där, säger Johan Floderus.
Många fångar är godtyckligt frihetsberövade.
– Andra åtalas för vad de kallar politiska eller religiösa brott, och vad vi kallar mänskliga rättigheter. Människor som inte vet vad som händer med dem om de kommer därifrån levande. Den stämningen sitter i väggarna, säger han.

  Det kanske inte är en slump att han beskriver det som närvarande, trots att han kommit hem.  Skägget finns kvar, trots att han väcktes mitt i natten när fångväxlingen skulle ske, av en vakt som höll upp en rakhyvel och sa åt honom att raka sig.

  <div class="picture picture--placeholder" style="padding-bottom:56.25%">
        <img class="picture__img" src="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/a62c1526-8e0d-4bb8-8981-fb77014c095d.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80" srcset="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/a62c1526-8e0d-4bb8-8981-fb77014c095d.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80 520w, https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/a62c1526-8e0d-4bb8-8981-fb77014c095d.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=1040:*&output-quality=60 1040w" sizes="520px" alt="Johan Floderus tackade nej till erbjudandet att raka sig när han skulle släppas.  "In many ways I'm not the same person, it's probably good that it shows in some way," he says."/>

  </div>

  – Jag tackade nej till erbjudandet.  Jag ville behålla den som en symbol för tiden i Iran som frihetsfånge.  Jag känner att jag på många sätt inte är samma person som jag var tidigare.  Och det är nog bra att det synliggörs på något sätt, säger han.

  Många före detta fångar har berättat om en traumatisk tid också efter att de kom hem från Iran.  Men just nu säger Johan Floderus att han mår bra.
  – Många har också vittnat om en inledande period av lycka och eufori och någon form av frihetsrus.  Att denna svåra bearbetning och de jobbiga minnena återkallas först lite senare.  Jag är inte där nu.

  <div class="picture picture--placeholder" style="padding-bottom:56.1458%">
        <img class="picture__img" src="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/eb66d0cc-5e7c-49e7-bb70-499dd63f6602.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80" srcset="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/eb66d0cc-5e7c-49e7-bb70-499dd63f6602.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80 520w, https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/eb66d0cc-5e7c-49e7-bb70-499dd63f6602.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=1040:*&output-quality=60 1040w" sizes="520px" alt="”Det fanns en berättigad oro för att informationen om att jag hade en pojkvän hemma skulle komma ut i media och att de andra jag satt i samma cell med skulle få reda på det.  Sådana nyheter hade spridit sig över hela fängelset och det skulle inte ha känts säkert för mig," says Johan Floderus."/>

  </div>

  <strong>Är du orolig för tiden som kommer?</strong>
  – Jag tänker inte så mycket på det, men jag tänker mest på här och nu.
  Redan från början hade han strategier för att ta sig igenom fängelsetiden.
  – Jag har ätit upp all mat som fanns, jag bad alltid om extra ransoner.  Och vid varje tillfälle köpte jag extra fet mat.  Jag tränade och gick i cellen, säger han.








  Redan runt julen 2022 förstod Johan Floderus att ett fångutbyte var det enda sättet han kunde återförenas med sin familj.  Han beskriver ögonblicket, när en förhörsledare sa till honom att domen mot Hamid Noury ​​inte skulle komma att falla på minst ett år, som en av de svåraste under hans fängelse.  Tillbaka i isoleringscellen sjönk den in.
  – Jag förstod att jag ska vara här i minst ett år till.  Då trodde jag inte att jag skulle stå ut.
  <strong>Du tillbringade många månader i isolering, fick du någon gång panik?</strong>
  - Ja.  Den första perioden präglades av kollaps och sammanbrott.  Psykologiskt och känslomässigt.  Allt blev svart, jag slutade känna.  Jag vet inte hur mycket tid som kunde gå, men jag låg på ett betonggolv.  När jag låg ner var det dag, när jag gick upp var det natt, säger han.
  Det var först efter åtta månader som Johan Floderus fick dela cell med andra.  Drygt ett år i fångenskap hade gått när dörren till den gemensamma cellen en dag öppnades och belgaren Olivier Vandecasteele stod bredvid en av vakterna.
  – Någon jag träffade tidigare i tjänsten, och som jag var vägg i vägg med i isolering i åtta månader.  Då hade personalen bestämt att vi skulle dela cell.  Och det var en av de lyckligaste stunderna i hela mitt liv, säger Johan Floderus.
  I tre veckor fick de vara tillsammans.  Cellen var liten och det fanns inget att göra för att fördriva tiden.

  <div class="picture picture--placeholder" style="padding-bottom:56.1458%">
        <img class="picture__img" src="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/e335ab9c-126b-4f48-aaa4-1e14998edb46.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80" srcset="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/e335ab9c-126b-4f48-aaa4-1e14998edb46.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80 520w, https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/e335ab9c-126b-4f48-aaa4-1e14998edb46.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=1040:*&output-quality=60 1040w" sizes="520px" alt="Johan Floderus har upptäckt en inre kraft som han tror att alla människor har, och som kommer fram när den verkligen behövs.  "I was surprised by my own ability to bounce back," he says."/>

  </div>

  – Vi lägger ströbröd i vatten och låter dem torka.  Om du har tålamod och tid, och det gjorde vi, kan du faktiskt forma dem till tärningar.  Så vi ägnade lite tid åt att göra tärningar och hitta på spel.  Och så pratade vi mycket om böcker, sa belgaren till DN.








  Enligt DN:s uppgifter hade Iran även tidigare antytt till den svenska regeringen att de var redo för ett fångutbyte, för att senare backa.  Johan Floderus säger att han flera gånger har fått signaler om att ett utbyte kan vara på gång.
  – De har försökt bryta ner mig och gett mig felaktig information, desinformation, sagt att jag ska släppas när de i själva verket har flyttat mig till en annan plats.  Hur mycket av det som är genomtänkt och hur mycket som är improvisation vet jag inte.  Det är lika obehagligt oavsett.
  <strong>Vad tycker du om dina förhörsledare?</strong>
  – De här människorna är på många sätt lika mycket offer för ett system.  De är rädda för det systemet och att spela med är helt enkelt ett sätt för dem att överleva.  I varje fångvaktare och förhörsledare finns faktiskt en människa.
  Han ser sig själv som en bricka i ett cyniskt spel, en gisslan.  Men det tog lång tid innan Johan Floderus vågade tro att han var en del av det som blev Sveriges första officiella fångväxling.
  – Jag blev ombedd att hämta mina saker, rulla ihop mina filtar, följa med mig ut till ett förråd.  Jag förstår att det händer nu, men se upp, för jag har känt hopp förut.
  <strong>Vad tycker du om att Hamid Noury ​​släpps?</strong>
  – Sveriges regering har ställts inför ett stort dilemma.  Och att Sveriges regering efter två år och två månader beslutade och gjorde bedömningen att det var rätt att ta hem oss igen.  Min familj och jag kan bara vara oerhört tacksamma för det.
  <strong>Är det viktigt att Sverige har något slags världssamvete?</strong>
  – Jag tror att Sveriges regering kände att deras primära ansvar var för deras egna medborgare, och deras viktigaste uppgift var att säkerställa vår säkerhet.  Och det är jag väldigt glad över.
  <strong>Nu när den här dörren har öppnats, tror du att du kan använda den för att frigöra andra fångar i världen?</strong>
  – Det kan jag egentligen inte uttala mig om, men du får nog fråga Sveriges UD.

  <div class="picture picture--placeholder" style="padding-bottom:56.1458%">
        <img class="picture__img" src="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/13b139d5-a27d-4bdd-9c12-24e8b311651b.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80" srcset="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/13b139d5-a27d-4bdd-9c12-24e8b311651b.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80 520w, https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/13b139d5-a27d-4bdd-9c12-24e8b311651b.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=1040:*&output-quality=60 1040w" sizes="520px" alt=""Much of my past life has been characterized by the search for the next career opportunity, the next workplace, something new, something challenging, something exciting.  I don't have that need anymore, I just want to be as close to my family and friends as possible.  And of course my fiance," says Johan Floderus."/>

  </div>

  Johan Floderus syster har tidigare funderat på om de väntat för länge på den tysta diplomatin för att få honom fri.
  – Jag tror att utbytet är ett resultat av den tysta diplomatin, och av den fantastiska kampanj som min familj och mina vänner har bedrivit under det senaste året.  Att de två tillsammans var anledningen till att jag kom hem, säger han.








  I fångenskapens tystnad och ensamhet växte flera berättelser fram i Johan Floderus huvud.
  – De tankar som jag har om livet och som kommit under den här perioden känner jag att jag på många sätt lyckas uttrycka bäst genom berättelser och sagor.
  Hela filmmanus med dialoger har formats bakom murarna i Evin-fängelset.  En del handlar om figurer från fablers värld.
  – En annan är inspirerad av mina fastrar.  En tredje utspelar sig i Brysselmiljö och så vidare.
  <strong>Handlar något om tiden i fängelse?</strong>
  – Ingenting är från tiden i fängelset, säger Johan Floderus.
  <strong>Läs mer:</strong>
  Spelet bakom fångutbytet med Iran
  Floderus och Azizi hemma i Sverige – utbyte mot folkrättsbrottsling