Intervju: Ebon Moss-Bachrach om ”The Bear 3”.

Om du råkar se Ebon Moss-Bachrach på gatan och vill överraska honom – undvik för guds skull att ropa “Kusin!” eller “Ja, chef!”. Sedan några år tillbaka är detta vardagsmat för skådespelaren med tillsynen inställd på noll, som plötsligt hamnat mitt i streamingvärldens skarpaste strålkastarljus. Även när han besökte ett ensamt bergsområde utanför Kyoto i Japan lämnades han inte ensam för fanatiska “The Bear”-fans.
Kanske är det priset du får betala när du stjäl scenerna i en av vår tids mest omtalade tv-serier, ett bråkigt och rörigt relationsdrama om en dysfunktionell restaurangfamilj i Chicago. Ebon Moss-Bachrach har inget hemligt recept för att göra den perfekta tv-serien.
– Egentligen handlar “The Bear” egentligen bara om att människor försöker ta sig fram i vardagen, skapa relationer, hantera hinder och frustrationer, säger Ebon Moss-Bachrach anspråkslöst innan han lanserar en lite mer spännande teori.
– “Björnen” är till stor del en serie om olöst sorg. Liksom Richie tvingas alla karaktärer att hantera sorgen på olika sätt. Och jag tror att en av anledningarna till att så många människor kan relatera till serien är att sorg är floden som rinner genom oss alla, men mitt i allt elände hittar vi också skratten, säger han och tar fram en liten , snett leende.

I centrum står den unge stjärnkocken Carmen “Carmy” Berzatto (Jeremy Allen White) som motvilligt lämnade finrestaurangen New York för att återvända hem till Chicago och rätta till familjens förfallna smörgåssylt “The Beef” i kölvattnet av hans äldre bror Mikes tragiska död. I Carmys försök att förvandla den gamla sylten till en gourmetrestaurang med stjärnambitioner har den skränige Richie blivit något av en motståndare.

– Ja, på många sätt är Richie seriens “historiker”, traditionsvakten som varit med från början och stod Mike närmast. Han kan restaurangens själ och vad den har betytt som kvartersinstitution, dit folk kom varje dag för att äta lunch. När Carmy dyker upp och försöker uppdatera “The Beef”, slår Richie emot för att han vill vara trogen sina gamla stammisar. Richie har en riktigt stark koppling till grannskapet och till kulturen i Chicago som är viktig för honom, säger Ebon Moss-Bachrach och tillägger:
– Richie har sina demoner, men bryr sig verkligen om människor. Han försöker vara en bättre kommunikatör, en bättre lyssnare. Inte för att vara så skarp, reaktionär och högljudd, men jag är inte säker på att han lyckas, säger han och drar lite i munnen.
Från att ha varit med i serien mest dysfunktionella “kaosagenten” i mjuka kläder började han tidernas personlighetsförvandling i andra säsongens bästa avsnitt (“Forks”) efter den katastrofala julmiddagen (“Sju fiskar”). Metamorfosen hände när Richie fick öva på en exklusiv stjärnrestaurang i Chicago, där han putsade gafflar i hel kostym i de bakre delarna av köket. Inom loppet av en vecka förvandlades han från en arg och frustrerad förlorare till en pånyttfödd man som plötsligt upplevde självkänsla och firar genom att sjunga högt till Taylor Swifts “Love story” i bilen.
– Richie utsattes för ett lite mer utvecklat sätt att vara och såg ett sätt att ta vara på det. Men det är en sak att se vägen och en helt annan att faktiskt välja den. Som med all personlig tillväxt är det ofta två steg framåt och ett steg tillbaka, ler Ebon Moss Bachrach, som ofta är lite avundsjuk på Richies raka och raka sätt utan självcensur.

Serien laddas av den det spända förhållandet mellan den introverta innovatören “Carmy” och den mer extroverta traditionalisten “Richie” som kallar varandra för “kusiner” trots att de inte är släkt. I den nya säsongen har perfektionisten Carmy blivit besatt av att få restaurangen en Michelin-stjärna och drar upp stora planer för nyöppningen. Bland annat genom att skriva ner en lista med “icke förhandlingsbara åtgärdspunkter”. Saker och ting hettar till redan i början av den tredje säsongen när Richie fnyser åt dem och avfärdar dem som “a fool’s notes”.
– Det är en stor verbal kamp som påminde mig mycket om vad vi gjorde den första säsongen. Våra argument kan tyckas improviserade, men allt finns i manuset. Både Jeremy och jag har spenderat så mycket tid med våra karaktärer att vi inte har några problem att falla tillbaka i jargongen, säger Ebon Moss-Bachrach.

Den största utmaningen med den nya säsongen var att de spelade in så många olika avsnitt parallellt. Något som ibland gjorde det svårt att hålla reda på exakt var hans karaktär var känslomässigt i den större karaktärsbågen. En annan utmaning var att spara energi under inspelningen, som varade i fyra månader i iskallt Chicago.

Jag var tvungen att skydda mig från Richie genom att inte ta hem honom

– Serien svämmar över av beteenden som finns på spektrumet för olika diagnoser, så det är både olämpligt och omöjligt för oss alla att stanna kvar på den höga energinivån utan att bli “Soppatorian”. Jag var tvungen att skydda mig från Richie och inte ta hem honom.
Som barn var han verkligen det aldrig någon teaterapa. Snarare en dagdrömmande fantasy-nörd som gillade sci-fi-böcker, Dungeons & Dragons och trolldomstrick. Först vid 19, när han besökte en sommarfestival, insåg han att det faktiskt fanns människor som jobbade som skådespelare.
Genom åren har han varvat teaterpjäser med mindre roller i filmer och tv-serier som Marvel-serien “The Punisher”, Star Wars-serien “Andor” med Stellan Skarsgård, och han medverkar som Ben Grimm i kommande “Fantastic four” “. Många har också sett honom som Desi i “Girls”. Ursprungligen var det meningen att karaktären skulle gästspela i några avsnitt, men serieskaparna Lena Dunham och Jenni Konner var så trötta att de gjorde honom till en stående karaktär.

Ebon Moss-Bachrach tycker att det finns många likheter mellan Desi i “Girls” och Richie i “The Bear”.
– Ja, båda dessa män har problem med impulskontroll, är väldigt känslomässiga, omogna och ibland egoistiska. Samtidigt var Desi en manipulativ och fåfäng lögnare och missbrukare. Richie är, tror jag, inte heller. Jag tror att Richie ibland är lite för ärlig för sitt eget bästa. Det du ser är vad du får, säger Ebon Moss-Bachrach.

Precis som Richie är han lite av en traditionalist när det kommer till både kök och krogupplevelser. Han är inte en följare av den Instagram-vänliga matporrkulten, han har skämtat om att det inte finns en bit pizza i New York nuförtiden som inte har “exotifierats och lagts ut på någon sorts social medieplattform”. Själv lärde han sig att uppskatta matlagning när hans fru var gravid och han plöjde igenom “The art of simple food” av Alice Waters.
– Min matlagning är “nunn-stil”, säger han och syftar på den traditionella, varma och omtänksamma atmosfären med italienska mormödrar som lagar tröstmat.
På den sena kvällen med Seth Meyers talkshow, skämtade Moss-Bachrach nyligen om att hans natriumnivåer i blodet hade skjutit i höjden efter att ha tillbringat så mycket tid på uppsättningen i Chicago, som varade från februari till maj.
– Haha, ja, men mina natriumhalter är bra nu när jag återigen kan laga mat hemma i New York. Jag fick precis resultatet av ett blodprov, allt ser bra ut. Men jag älskar matkulturen i Chicago och har en viss diet som jag gillar att äta där, speciellt rätter som fläsksidor. Chicago har en varierad matscen och där kan du hitta bra mat på alla nivåer, säger han.

Han menar att “björnen” har gett honom en ny gnista i jobbet och förnyad tro på historiens kraft.
– “The Bear” har en otrolig ensemble. För mig är allt så klart mycket bättre om arbetsplatsen känns varm och trygg. När jag känner mig stöttad och omhändertagen vågar jag gräva djupare, dela med mig av mer personliga saker och ta risker.

Nyligen var en fjärde säsong grönbelyst. Om Ebon Moss-Bachrach är redo för ännu en barcrawl?
Ja chefen!
“The Bear 3” har svensk premiär på Disney+ den 17 juli.

Nicholas Wennö: Därför var den traumatiska julmiddagen i “Björnen” årets höjdpunkt i serievärlden
Här är 50 nya tv-serier att hålla ett öga på i sommar